Vägledande humörövningar: Konjunktiv i nutid
1. Espero que tu *siguis* feliç. (Använd konjunktiv för att uttrycka önskan.)
2. És important que ell *vingui* a la reunió. (Använd konjunktiv efter uttryck för viktighet.)
3. No crec que nosaltres *tinguem* temps avui. (Använd konjunktiv efter negation av tro.)
4. Vull que vosaltres *feu* els deures ara. (Använd konjunktiv efter vilja eller önskan.)
5. És possible que ella *parli* amb el professor demà. (Använd konjunktiv efter möjlighet.)
6. No és cert que ells *siguin* responsables. (Använd konjunktiv efter förnekelse.)
7. Espero que tu *puguis* venir a la festa. (Använd konjunktiv efter hopp eller förhoppning.)
8. És millor que jo *escrigui* la carta avui. (Använd konjunktiv efter uttryck för preferens.)
9. No penso que ell *sapiga* la veritat. (Använd konjunktiv efter tvekan eller osäkerhet.)
10. Volem que tu *siguis* sincer amb nosaltres. (Använd konjunktiv efter vilja.)
2. És important que ell *vingui* a la reunió. (Använd konjunktiv efter uttryck för viktighet.)
3. No crec que nosaltres *tinguem* temps avui. (Använd konjunktiv efter negation av tro.)
4. Vull que vosaltres *feu* els deures ara. (Använd konjunktiv efter vilja eller önskan.)
5. És possible que ella *parli* amb el professor demà. (Använd konjunktiv efter möjlighet.)
6. No és cert que ells *siguin* responsables. (Använd konjunktiv efter förnekelse.)
7. Espero que tu *puguis* venir a la festa. (Använd konjunktiv efter hopp eller förhoppning.)
8. És millor que jo *escrigui* la carta avui. (Använd konjunktiv efter uttryck för preferens.)
9. No penso que ell *sapiga* la veritat. (Använd konjunktiv efter tvekan eller osäkerhet.)
10. Volem que tu *siguis* sincer amb nosaltres. (Använd konjunktiv efter vilja.)
Vägledande humörövningar: Konjunktiv i dåtid
1. Volia que tu *fessis* la feina abans. (Använd imperfekt konjunktiv efter vilja i dåtid.)
2. Era necessari que ell *vingués* a la reunió ahir. (Använd imperfekt konjunktiv efter uttryck för nödvändighet i dåtid.)
3. No pensava que nosaltres *tinguéssim* temps. (Använd imperfekt konjunktiv efter negation av tro i dåtid.)
4. Esperava que vosaltres *fessiu* un esforç. (Använd imperfekt konjunktiv efter hopp i dåtid.)
5. Era possible que ella *parlés* amb el director. (Använd imperfekt konjunktiv efter möjlighet i dåtid.)
6. No era cert que ells *siguessin* culpables. (Använd imperfekt konjunktiv efter förnekelse i dåtid.)
7. Voleu que jo *escrivís* la carta? (Använd imperfekt konjunktiv i fråga om vilja.)
8. No pensava que tu *poguessis* venir a la festa. (Använd imperfekt konjunktiv efter tvekan i dåtid.)
9. Era millor que ell *sapigués* la veritat. (Använd imperfekt konjunktiv efter preferens i dåtid.)
10. Volien que nosaltres *fèssim* el que els deien. (Använd imperfekt konjunktiv efter vilja i dåtid.)
2. Era necessari que ell *vingués* a la reunió ahir. (Använd imperfekt konjunktiv efter uttryck för nödvändighet i dåtid.)
3. No pensava que nosaltres *tinguéssim* temps. (Använd imperfekt konjunktiv efter negation av tro i dåtid.)
4. Esperava que vosaltres *fessiu* un esforç. (Använd imperfekt konjunktiv efter hopp i dåtid.)
5. Era possible que ella *parlés* amb el director. (Använd imperfekt konjunktiv efter möjlighet i dåtid.)
6. No era cert que ells *siguessin* culpables. (Använd imperfekt konjunktiv efter förnekelse i dåtid.)
7. Voleu que jo *escrivís* la carta? (Använd imperfekt konjunktiv i fråga om vilja.)
8. No pensava que tu *poguessis* venir a la festa. (Använd imperfekt konjunktiv efter tvekan i dåtid.)
9. Era millor que ell *sapigués* la veritat. (Använd imperfekt konjunktiv efter preferens i dåtid.)
10. Volien que nosaltres *fèssim* el que els deien. (Använd imperfekt konjunktiv efter vilja i dåtid.)
