Tempus - Makedonsk grammatik

I makedonsk grammatik kretsar tempusteorin kring begreppet verbböjning och uttrycket av tid. Språket använder tre grundläggande tempus: dåtid, nutid och framtid, var och en med sina respektive böjningsmönster.

Dåtid, som kallas ”minalo vreme”, används för att beskriva slutförda handlingar som inträffade före det nuvarande ögonblicket. Det bildas genom att lägga till specifika verbändelser till verbstammen.

Presens, som kallas ”sredno vreme”, används för att uttrycka handlingar som sker i nuet eller handlingar som är vanemässiga. Böjningen av verb i presens innebär att man använder olika ändelser beroende på verbklassen.

Futurum, som kallas ”budno vreme”, används för att beskriva handlingar som kommer att hända i framtiden. Det bildas genom att lägga till specifika ändelser till infinitivformen av verbet.

Dessutom innehåller makedonsk grammatik också ett konditionaliserande, som används för att uttrycka handlingar som är beroende av att ett visst villkor uppfylls. Detta tempus bildas genom att kombinera presens av verbet ”bi” (att vara) med preteritumparticipet av huvudverbet.

Att förstå och behärska tempus i makedonsk grammatik är avgörande för effektiv kommunikation på språket.