1. Jag vet att han *đang* studerar nu. (Använd ett tempuspartikel som visar på pågående handling)
2. Hon sa att hon *sẽ* komma imorgon. (Använd framtidspartikeln för att visa framtida handling)
3. Vi måste fråga om han *đã* ätit redan. (Använd perfektpartikeln för att visa avslutad handling)
4. Barnet leker medan mamman *đang* laga mat. (Använd pågående handling för att visa samtidighet)
5. Om du vill, kan du *đến* med oss. (Använd verbet ”att komma”)
6. Han förklarade att han *không* förstår frågan. (Använd negationspartikeln för att neka)
7. Jag vet att de *đang* prata om projektet. (Använd pågående handling)
8. Hon tror att det *sẽ* regna i eftermiddag. (Använd framtidspartikel)
9. Vi hörde att han *đã* flyttat till en ny stad. (Använd perfektpartikeln)
10. Om det regnar, *chúng ta* stannar hemma. (Använd pronomen ”vi”)

1. Jag har aldrig *đi* till Vietnam förut. (Använd verbet ”att gå/resa”)
2. Han kan inte *nói* vietnamesiska flytande. (Använd verbet ”att tala”)
3. Vi måste vänta tills hon *đến*. (Använd verbet ”att komma”)
4. De planerar att *sẽ* resa nästa månad. (Använd framtidspartikel)
5. Jag tror inte att han *đã* förstått lektionen. (Använd perfektpartikel)
6. Hon läser boken medan han *đang* skriver ett brev. (Använd pågående handling)
7. Om du *không* vill, behöver du inte följa med. (Använd negationspartikel)
8. De *đã* avslutat arbetet innan klockan sex. (Använd perfektpartikel)
9. Jag hoppas att du *sẽ* lyckas med provet. (Använd framtidspartikel)
10. Han sa att han *không* kan komma idag. (Använd negationspartikel)