1. Jag vill gå ut *men* det regnar. (Använd konjunktionen som visar motsats)
2. Hon lagade maten *och* han dukade bordet. (Använd konjunktionen som visar tillägg)
3. Vi kan gå till parken *eller* stanna hemma. (Använd konjunktionen som visar valmöjlighet)
4. Han studerade hårt *så* han klarade provet. (Använd konjunktionen som visar orsak och verkan)
5. Jag vill äta glass *men* jag har ingen pengar. (Använd konjunktionen som visar motsats)
6. Hon läste boken *och* skrev en sammanfattning. (Använd konjunktionen som visar tillägg)
7. Du kan ringa mig *eller* skicka ett meddelande. (Använd konjunktionen som visar valmöjlighet)
8. Vi måste skynda oss *för* bussen går snart. (Använd konjunktionen som visar orsak)
9. Han tränade mycket *men* blev inte bättre. (Använd konjunktionen som visar motsats)
10. Jag lagade mat *och* han tvättade disken. (Använd konjunktionen som visar tillägg)

1. Jag vet att han *kommer* imorgon. (Använd verbet i presens för framtid i bisatsen)
2. Hon sa att hon *skulle* hjälpa mig. (Använd verbet i preteritum futurum)
3. Vi går hem när solen *går* ner. (Använd verbet i presens i tidsbisats)
4. Han tror att hon *är* sjuk idag. (Använd verbet i presens)
5. Jag stannar hemma eftersom jag *är* trött. (Använd verbet i presens i orsakssats)
6. De åkte tidigt för att de *ville* undvika trafiken. (Använd verbet i preteritum i syftesats)
7. Jag ringer dig när jag *kommer* hem. (Använd verbet i presens i tidsbisats)
8. Hon tror att de *har* rätt. (Använd verbet i presens perfekt)
9. Vi kan börja när du *är* redo. (Använd verbet i presens i tidsbisats)
10. Han väntade tills bussen *kom*. (Använd verbet i preteritum i tidsbisats)