1. Jag tror *att* han kommer idag. (svenska ordet för ”that” i substantivsatser)
2. Hon sa *att* hon ville lära sig thailändska. (används för att inleda en substantivatsats)
3. Vi vet *att* det regnar ute. (svenska ordet ”that” som inleder satsen)
4. Han berättade *att* festen börjar klockan åtta. (ord som motsvarar ”that”)
5. De hoppas *att* tåget inte är försenat. (använd ”att” när du rapporterar något)
6. Jag undrar *att* varför hon inte kom. (OBS: felaktig användning, rätt är ”varför”, men meningen visar skillnad)
7. Kan du säga *att* det är sant? (fråga med ”att”)
8. Vi tror *att* hon är sjuk idag. (substantivats som förklarar vad vi tror)
9. Han sade *att* han är trött. (ord som inleder en sats som fungerar som objekt)
10. Jag hörde *att* de vann matchen. (använd ”att” för att rapportera något du hört)

1. Jag undrar *om* han kommer till festen. (används för indirekta ja/nej-frågor)
2. Vet du *om* hon är hemma? (ord som används för indirekta frågor)
3. De frågade *om* vi ville följa med. (använd ”om” för att återge en fråga)
4. Kan du berätta *om* det är sant? (indirekt fråga med ”om”)
5. Jag vet inte *om* han förstår. (användning av ”om” i en substantivats)
6. Han frågade *om* vi hade tid imorgon. (ord som används för ja/nej-frågor)
7. Vi undrar *om* det kommer att regna idag. (indirekt fråga med ”om”)
8. Hon vill veta *om* du kan hjälpa henne. (substantivats med ”om”)
9. Jag frågade *om* de hade ätit redan. (fråga inledd med ”om”)
10. De undrar *om* vi har sett filmen. (använd ”om” för indirekta frågor)