1. Om jag *bim* (att vara, presens), så går jag till affären.
2. Om hon *beravad* (att ta, presens), så blir hon glad.
3. Om vi *mikonim* (att göra, presens), så hjälper vi dig.
4. Om du *mirey* (att gå, presens), så kommer jag också.
5. Om de *mishnavand* (att höra, presens), så lyssnar de noga.
6. Om jag *khordam* (att äta, perfekt), så är jag mätt.
7. Om du *bini* (att se, presens), så vet du sanningen.
8. Om han *miferestad* (att skicka, presens), så får du brevet.
9. Om vi *mibinam* (att se, presens), så känner vi igen varandra.
10. Om ni *mibakhshid* (att förlåta, presens), så blir allt bra.

1. Om jag *budam* (att vara, imperfekt), skulle jag resa.
2. Om du *mikeshti* (att göra, imperfekt), skulle det bli bra.
3. Om han *miravad* (att gå, konjunktiv), skulle han komma i tid.
4. Om vi *mibudim* (att vara, imperfekt), skulle vi hjälpa dig.
5. Om ni *mishnavid* (att höra, konjunktiv), skulle ni förstå.
6. Om de *khorand* (att äta, imperfekt), skulle de vara nöjda.
7. Om jag *biram* (att gå, konjunktiv), skulle jag följa dig.
8. Om du *bini* (att se, konjunktiv), skulle du förstå.
9. Om han *midad* (att ge, imperfekt), skulle det vara rättvist.
10. Om vi *budarim* (att vara, konjunktiv), skulle vi delta.