1. Han sade att han *skulle gå* till affären. (Använd futurum i indirekt tal)
2. Hon berättade att hon *hade sett* filmen. (Dåtid i indirekt tal)
3. De sade att de *inte kunde* komma på festen. (Modalverb i indirekt tal)
4. Läraren sade att eleverna *måste* göra läxan. (Obligatoriskt måste)
5. Han sade att han *hade ätit* frukost redan. (Dåtid perfekt)
6. Hon sa att hon *skulle ringa* senare. (Futurum i indirekt tal)
7. De sade att de *inte visste* svaret. (Nekande verb i dåtid)
8. Han berättade att han *hade bott* i Stockholm i fem år. (Perfekt tempus)
9. Hon sade att hon *skulle studera* arabisk grammatik. (Futurum)
10. De sa att de *hade lämnat* huset tidigt på morgonen. (Pluskvamperfekt)

1. Han frågade om jag *hade sett* filmen. (Dåtid i indirekt fråga)
2. Hon undrade när bussen *skulle komma*. (Futurum i indirekt fråga)
3. De frågade var vi *bodde*. (Presens i indirekt fråga)
4. Läraren frågade om eleven *hade gjort* läxan. (Dåtid i indirekt fråga)
5. Han frågade varför du *inte svarade*. (Nekande verb i dåtid)
6. Hon undrade hur mycket boken *kostade*. (Presens i indirekt fråga)
7. De frågade om vi *kunde* hjälpa till. (Modalverb i indirekt fråga)
8. Han frågade när mötet *började*. (Presens i indirekt fråga)
9. Hon undrade vem som *skulle komma* på festen. (Futurum i indirekt fråga)
10. De frågade om jag *hade tid* att träffas. (Presens perfekt i indirekt fråga)