Tempus - Turkisk grammatik

I turkisk grammatik finns det fyra tempus: nutid, dåtid, framtid och inferentiell. Varje tempus representerar en annan tidsram och används för att förmedla olika betydelser.

Presens används för att beskriva handlingar som sker i det aktuella ögonblicket eller som är återkommande vanor. Det bildas genom att lägga till presenssuffix till verbstammarna.

Dåtid används för att tala om handlingar som redan har hänt i det förflutna. Det finns olika suffix i dåtid för varje verbgrupp, och de läggs till i verbstammarna.

Futurum används för att uttrycka handlingar som kommer att hända i framtiden. Det bildas genom att lägga till futurumsuffixet till verbstammarna.

Slutledningshastigheten används för att tala om händelser som talaren inte bevittnade direkt men lärde sig om genom slutledning. Det bildas genom att lägga till det inferentiella tempussuffixet till verbstammarna.

Att förstå tempus är avgörande på turkiska eftersom de bestämmer den tidsmässiga aspekten av meningen och hjälper till att förmedla den avsedda betydelsen. Övning och förtrogenhet med verbböjning är viktigt för att behärska tempus i turkisk grammatik.