1. Jag går hem *eftersom* jag är trött. (Använd en orsakskonjunktion för att förklara varför)
2. Hon studerar mycket *för att* klara provet. (Använd en konjunktion som uttrycker syfte)
3. Vi stannar inne *om* det regnar. (Använd en villkorskonjunktion)
4. Han kan inte komma, *men* han skickar ett meddelande. (Använd en konjunktion som visar motsats)
5. Jag ringer dig *när* jag är hemma. (Använd en tidskonjunktion)
6. De åker till stranden *och* badar i havet. (Använd en konjunktion som binder ihop två handlingar)
7. Hon ville gå ut, *men* det var för kallt. (Använd en konjunktion som visar kontrast)
8. Vi äter middag *medan* vi tittar på tv. (Använd en tidskonjunktion som visar samtidighet)
9. Jag kommer inte, *eftersom* jag är sjuk. (Använd en orsakskonjunktion)
10. Han lär sig polska *för att* kunna prata med sin familj. (Använd en syfteskonjunktion)

1. Jag *ville* gå ut men det började regna. (Verb i dåtid)
2. Hon *läser* en bok medan hon väntar. (Verb i presens)
3. Vi *har* redan ätit när gästerna kom. (Perfekt form)
4. De *skulle* resa till Polen nästa vecka. (Verb i futurum med hjälpverb)
5. Han *gick* hem eftersom han var trött. (Verb i dåtid)
6. Jag *kommer* att ringa dig senare. (Futurum form)
7. Hon *har* bott i Warszawa i två år. (Perfekt form)
8. Vi *såg* filmen och sedan gick vi ut. (Verb i dåtid)
9. De *jobbar* hårt för att lyckas. (Verb i presens)
10. Jag *skulle* hjälpa dig om jag hade tid. (Verb i konditionalis)