1. Jag går till skolan *och* min bror stannar hemma. (Använd ett ord som binder ihop två handlingar som sker samtidigt.)
2. Hon ville äta, *men* hon var inte hungrig. (Använd ett ord som uttrycker motsats.)
3. Vi stannar hemma *eftersom* det regnar. (Använd ett ord som anger orsak.)
4. Du kan välja te, *eller* kaffe. (Använd ett ord som visar på ett alternativ.)
5. Han läser boken *medan* jag skriver. (Använd ett ord som visar att två saker händer samtidigt.)
6. Jag ringer dig, *när* jag kommer hem. (Använd ett ord som anger tidpunkt.)
7. Hon tränar mycket, *så* hon är stark. (Använd ett ord som visar på följd.)
8. Vi går ut, *om* det slutar regna. (Använd ett ord som uttrycker villkor.)
9. De vill resa, *men* de har inte råd. (Använd ett ord som visar på motsättning.)
10. Han lagade mat, *eftersom* gästerna skulle komma. (Använd ett ord som förklarar orsak.)

1. Jag *har* ätit, och nu är jag mätt. (Använd rätt form av verbet ”att ha” i perfekt.)
2. Hon *skrev* brevet, och sedan skickade hon det. (Använd verb i preteritum för handling i förfluten tid.)
3. Vi *kommer* att resa, om vädret är bra. (Använd rätt form för framtid.)
4. Han *läser* boken, medan jag tittar på TV. (Använd verb i presens för nutid.)
5. De *har* bott här i fem år, så de känner området väl. (Använd perfekt av ”att ha”.)
6. Jag *såg* filmen, men jag förstod inte slutet. (Använd verb i preteritum.)
7. Hon *ska* besöka sin vän, när hon får tid. (Använd hjälpverb för framtid.)
8. Vi *äter* middag nu, och sedan går vi ut. (Använd presens.)
9. De *har* redan börjat, så vi måste skynda oss. (Perfektform av ”att ha”.)
10. Han *talade* länge, men ingen lyssnade. (Preteritum av ”att tala”.)