1. Vīrs, *kurš* strādā skolā, ir mans brālis. (Använd ”kurš” för att referera till en person.)
2. Grāmata, *kuru* es lasu, ir ļoti interesanta. (Använd ”kuru” för att referera till ett objekt i ackusativ.)
3. Tas ir māja, *kura* ir ļoti veca. (Använd ”kura” för att beskriva ett neutrum substantiv i nominativ.)
4. Cilvēks, ar *kuru* es runāju, ir skolotājs. (Använd ”kuru” efter prepozition för en person i ackusativ.)
5. Suns, *kurš* skrien ātri, pieder manam draugam. (Använd ”kurš” för att beskriva subjektet.)
6. Meitene, *kuras* soma ir uz galda, ir mana māsa. (Använd ”kuras” för att uttrycka ägande, genitiv.)
7. Filma, *kuru* mēs skatījāmies vakar, bija smieklīga. (Använd ”kuru” som objekt i ackusativ.)
8. Cilvēks, *kurš* dzīvo tur, ir ļoti draudzīgs. (Använd ”kurš” för subjektet i nominativ.)
9. Māja, *kurā* es dzīvoju, ir liela. (Använd ”kurā” för att uttrycka plats där någon bor.)
10. Grāmata, *kurā* ir daudz attēlu, ir bērnu grāmata. (Använd ”kurā” för att beskriva var något finns, lokativ.)

1. Vīrietis, *kura* automašīna stāv pie mājas, ir mans tēvs. (Använd ”kura” för att visa ägande, genitiv.)
2. Sieviete, ar *kuru* es satikos vakar, ir ārste. (Använd ”kuru” efter prepozition för person i ackusativ.)
3. Suns, *kurš* mētā bumbu, ir mans kaimiņš. (Använd ”kurš” för subjektet.)
4. Grāmata, *kuru* es nopirku, ir dārga. (Använd ”kuru” för objekt i ackusativ.)
5. Māja, *kurā* dzīvo mana ģimene, ir veca. (Använd ”kurā” för att uttrycka plats.)
6. Cilvēki, *kuri* strādā šeit, ir ļoti laipni. (Använd ”kuri” för plural i nominativ.)
7. Meitene, *kuras* brālis ir skolotājs, ir mana draudzene. (Använd ”kuras” för genitiv singular.)
8. Tas ir suns, *kurš* man patīk. (Använd ”kurš” för subjektet.)
9. Filma, *kurā* ir daudz darbības, ir populāra. (Använd ”kurā” för plats eller tid.)
10. Cilvēks, ar *kuru* mēs runājām, bija ļoti gudrs. (Använd ”kuru” efter prepozition för person i ackusativ.)