Övning 1: Presens av regelbundna turkiska verb
2. Du *okuyorsun* en bok just nu. (Presensform av ”okumak” – att läsa)
3. Han *çalışıyor* på kontoret varje morgon. (Presensform av ”çalışmak” – att arbeta)
4. Vi *yiyoruz* frukost tillsammans. (Presensform av ”yemek” – att äta)
5. Ni *konuşuyorsunuz* turkiska i klassen. (Presensform av ”konuşmak” – att prata)
6. De *izliyorlar* en film på TV. (Presensform av ”izlemek” – att titta)
7. Jag *yazıyorum* ett brev till min vän. (Presensform av ”yazmak” – att skriva)
8. Du *öğreniyorsun* turkiska varje dag. (Presensform av ”öğrenmek” – att lära sig)
9. Hon *bekliyor* vid busshållplatsen. (Presensform av ”beklemek” – att vänta)
10. Vi *dinliyoruz* musik hemma. (Presensform av ”dinlemek” – att lyssna)
Övning 2: Preteritum av regelbundna turkiska verb
2. Du *okudun* boken förra veckan. (Preteritumform av ”okumak” – att läsa)
3. Han *çalıştı* hela dagen i måndags. (Preteritumform av ”çalışmak” – att arbeta)
4. Vi *yedik* middag tillsammans igår kväll. (Preteritumform av ”yemek” – att äta)
5. Ni *konuştunuz* med läraren efter lektionen. (Preteritumform av ”konuşmak” – att prata)
6. De *izlediler* en dokumentär i helgen. (Preteritumform av ”izlemek” – att titta)
7. Jag *yazdım* ett meddelande igår. (Preteritumform av ”yazmak” – att skriva)
8. Du *öğrendin* mycket under kursen. (Preteritumform av ”öğrenmek” – att lära sig)
9. Hon *bekledi* på stationen i en timme. (Preteritumform av ”beklemek” – att vänta)
10. Vi *dinledik* på föreläsningen förra veckan. (Preteritumform av ”dinlemek” – att lyssna)