1. Det här är *내* bok. (Hint: ”min” på koreanska är 내 när det står före substantivet.)
2. Är det här *네* penna? (Hint: ”din” på koreanska är 네 före substantiv.)
3. Han visade *그의* hus för oss. (Hint: ”hans” översätts ofta till 그의.)
4. Hon tog med *그녀의* väska till skolan. (Hint: ”hennes” är 그녀의.)
5. Vi besökte *우리* skola igår. (Hint: ”vår” är 우리.)
6. De glömde *그들의* nycklar hemma. (Hint: ”deras” heter 그들의.)
7. Min bror har *내* cykel. (Hint: ”min” är 내 när det gäller ägande.)
8. Din syster bor i *네* hus. (Hint: ”din” är 네 före substantiv.)
9. Hans bok är på bordet, men *그의* penna är borta. (Hint: ”hans” är 그의.)
10. Våra vänner kommer till *우리* fest. (Hint: ”vår” är 우리.)

1. Jag såg *내* katt under bordet. (Hint: ”min” på koreanska är 내.)
2. Är det *네* telefon som ringer? (Hint: ”din” är 네.)
3. Han älskar *그의* jobb. (Hint: ”hans” är 그의.)
4. Hon glömde *그녀의* bok på bussen. (Hint: ”hennes” är 그녀의.)
5. Vi planerar att besöka *우리* föräldrar i helgen. (Hint: ”vår” är 우리.)
6. De letar efter *그들의* hund i parken. (Hint: ”deras” heter 그들의.)
7. Min vän har *내* nummer. (Hint: ”min” är 내.)
8. Din stol är bredvid *네* bord. (Hint: ”din” är 네.)
9. Hans idé var bättre än *그의* förslag. (Hint: ”hans” är 그의.)
10. Våra planer ändrades på grund av *우리* schema. (Hint: ”vår” är 우리.)