Personliga pronomen – Subjektform
2. Du är min vän, på vietnamesiska använder man *bạn* för ”du”.
3. Han är min bror, på vietnamesiska säger man *anh ấy* för ”han”.
4. Hon är lärare, på vietnamesiska använder man *cô ấy* för ”hon”.
5. Vi går till skolan, på vietnamesiska säger man *chúng tôi* för ”vi” (exklusive lyssnaren).
6. Ni är snälla, på vietnamesiska använder man *các bạn* för ”ni” (flera personer).
7. De är glada, på vietnamesiska säger man *họ* för ”de”.
8. Jag vill äta, på vietnamesiska använder man *tôi* för ”jag”.
9. Du kan hjälpa mig, på vietnamesiska säger man *bạn* för ”du”.
10. Vi älskar musik, på vietnamesiska använder man *chúng tôi* för ”vi”.
Personliga pronomen – Objektform och ägande
2. Jag ser dig, på vietnamesiska använder man *bạn* som objekt för ”dig”.
3. Han hjälper oss, på vietnamesiska är *chúng tôi* för ”oss”.
4. Det är hennes cykel, på vietnamesiska säger man *của cô ấy* för ”hennes”.
5. Vi älskar er, på vietnamesiska använder man *các bạn* för ”er”.
6. Jag ringer honom, på vietnamesiska är *anh ấy* för ”honom”.
7. De väntar på mig, på vietnamesiska använder man *tôi* för ”mig”.
8. Det är deras hus, på vietnamesiska säger man *của họ* för ”deras”.
9. Kan du hjälpa mig? På vietnamesiska är *tôi* för ”mig”.
10. Vi visar vår skola, på vietnamesiska använder man *của chúng tôi* för ”vår”.