1. *저*는 학생입니다. (Jag är student. Använd det koreanska ordet för ”jag” i formellt tal.)
2. *너*는 친구입니다. (Du är en vän. Använd det informella ”du”.)
3. *그*는 선생님입니다. (Han är lärare. Använd det koreanska ordet för ”han”.)
4. *그녀*는 의사입니다. (Hon är läkare. Använd det koreanska ordet för ”hon”.)
5. *우리*는 가족입니다. (Vi är en familj. Använd det koreanska ordet för ”vi”.)
6. *너희*는 학생들입니다. (Ni är elever. Använd det informella plural ”ni”.)
7. *그들*은 친구입니다. (De är vänner. Använd det koreanska ordet för ”de”.)
8. *저*는 한국어를 공부합니다. (Jag studerar koreanska. Använd ”jag” i formellt tal.)
9. *너*는 무엇을 합니까? (Vad gör du? Använd det informella ”du”.)
10. *그*는 집에 갑니다. (Han går hem. Använd ”han”.)

1. 이것은 *나*의 책입니다. (Det här är min bok. Använd det koreanska objekt/pronomen för ”jag” i informellt tal.)
2. 나는 *너*를 좋아합니다. (Jag tycker om dig. Använd objektformen av ”du”.)
3. 그는 *그*를 만났습니다. (Han träffade honom. Använd objektformen för ”han”.)
4. 그녀는 *그녀*를 기다립니다. (Hon väntar på henne. Använd objektformen för ”hon”.)
5. 우리는 *우리*를 믿습니다. (Vi litar på oss själva. Använd pluralformen för ”vi”.)
6. 너희는 *너희*를 도와줍니다. (Ni hjälper er själva. Använd pluralformen för ”ni”.)
7. 그들은 *그들*을 봅니다. (De ser dem. Använd objektformen för ”de”.)
8. 나는 *나*와 함께 갑니다. (Jag går med mig själv. Använd formen för ”jag” i informellt tal.)
9. 너는 *너*를 이해해야 합니다. (Du måste förstå dig själv. Använd objektformen av ”du”.)
10. 그는 *그*를 기억합니다. (Han minns honom. Använd objektformen för ”han”.)