1. Saya suka membaca buku *itu*. (Hint: Används för att visa något specifikt, betyder ”den/det där”)
2. Dia membeli kereta *yang* baru. (Hint: Används för att beskriva ett specifikt objekt med en egenskap)
3. Tolong ambilkan *itu* pensel di atas meja. (Hint: Pekar på ett bestämt föremål nära talaren)
4. *Yang* lelaki itu guru saya. (Hint: Används för att identifiera en speciell person)
5. Saya mahu makan *itu* nasi goreng. (Hint: Används för att specificera maten)
6. Buku *yang* kamu berikan sangat menarik. (Hint: Används för att beskriva en bok som redan nämnts)
7. Tolong tutup pintu *itu*, ya. (Hint: Används för att peka ut en specifik dörr)
8. Kanak-kanak *yang* bermain di taman itu adik saya. (Hint: Används för att definiera vilken person som menas)
9. Saya suka bunga *itu* di dalam pasu. (Hint: Används för att peka ut en specifik blomma)
10. Rumah *yang* besar itu milik datuk saya. (Hint: Används för att visa vilket hus som menas)

1. Tolong ambilkan *itu* buku dari rak. (Hint: Används för att peka ut en specifik bok)
2. Gadis *yang* memakai baju merah itu cantik. (Hint: Används för att beskriva en specifik person)
3. Saya mahu minum air *itu* sekarang. (Hint: Används för att specificera drycken)
4. Kereta *yang* rosak itu perlu dibaiki segera. (Hint: Används för att beskriva ett särskilt fordon)
5. Adik saya suka main dengan mainan *itu*. (Hint: Används för att peka ut ett bestämt föremål)
6. Lelaki *yang* duduk di sebelah saya itu doktor. (Hint: Används för att identifiera en person)
7. Tolong jangan sentuh barang *itu*. (Hint: Används för att markera ett särskilt föremål)
8. Rumah *yang* baru dibina itu sangat besar. (Hint: Används för att beskriva huset)
9. Saya suka lagu *itu* yang kamu mainkan tadi. (Hint: Används för att peka ut en specifik låt)
10. Kanak-kanak *yang* menangis itu adik saya. (Hint: Används för att visa vilken person som menas)