Villkorssatser i nutid och framtid
2. Om han *vārugirān* (kommer), börjar mötet.
3. Om vi *pāḍugirom* (sjunger), blir det roligt.
4. Om hon *pisaṇum* (måste tala), kan hon berätta sanningen.
5. Om de *tīrkkirāṉ* (avgör), vet vi vad som händer.
6. Om du *sāppidu* (äter) nu, blir du mätt.
7. Om jag *pēṟṟēn* (får), hjälper jag dig.
8. Om vädret *nalla irukkum* (är bra), går vi ut.
9. Om katten *vāṇṭu pōtṭu* (kommer in), stänger vi dörren.
10. Om du *kattik koḷḷu* (lyssnar), förstår du lektionen.
Villkorssatser i dåtid och möjlighetsform
2. Om hon *sonṇāḷ* (sa), hade jag lyssnat.
3. Om vi *sāppittōm* (åt), hade vi varit mätta.
4. Om de *varuntār* (hjälpte), hade det varit lätt.
5. Om du *paṭṭiyāṉ* (pluggade), hade du klarat provet.
6. Om jag *kēṭṭēn* (hörde), hade jag förstått.
7. Om han *nāṭṭu* (stannade), hade vi kunnat prata.
8. Om hon *vārāttāṉ* (inte kom), hade vi väntat längre.
9. Om du *mattum kōḷḷuvāṉ* (kunde), skulle du hjälpa.
10. Om de *nāṭṭāṉ* (gjorde), skulle det ha blivit bra.