1. Japanska har tre olika skriftsystem

En av de mest unika aspekterna av japanska är dess användning av inte bara ett, utan tre olika skriftsystem som ofta kombineras i samma mening:

• Hiragana: Ett fonetiskt alfabet bestående av 46 tecken, främst används för inhemska japanska ord och grammatiska ändelser.
• Katakana: Också ett fonetiskt alfabet med samma antal tecken som hiragana, men används främst för lånord, namn från andra språk och onomatopoeiska ord.
• Kanji: Tecken som ursprungligen kommer från kinesiskan och representerar både ljud och betydelser. Det finns tusentals kanji, men cirka 2 000 används regelbundet.

Att behärska dessa tre skriftsystem är en av nycklarna till att läsa och skriva japanska flytande.

2. Japanska saknar pluralformer

Till skillnad från många europeiska språk, där substantiv ändras för att visa plural, har japanska ofta samma form för både singular och plural. Kontexten avgör om det handlar om en eller flera saker. Om pluralitet behöver tydliggöras används ofta ord som tachi (för personer) eller kvantifierande uttryck.

3. Hövlighet och språkliga nivåer

Japanska är känt för sitt komplexa system av hövlighet och respektfulla uttryck, vilket reflekteras i olika språkliga nivåer:

• Casual (futsūgo): Används bland nära vänner och familj.
• Formellt (teineigo): En artig form som används i vardagliga situationer, t.ex. på jobbet eller med bekanta.
• Högtidligt (keigo): En mycket artig och respektfull form som används i affärssammanhang och när man talar med överordnade eller äldre.

Att behärska keigo är ofta en av de största utmaningarna för japanska språkinlärare.

4. Japanska har inga artiklar

Till skillnad från svenska och engelska använder inte japanska bestämda eller obestämda artiklar som ”en”, ”ett” eller ”the”. Istället förlitar sig språket på kontext och andra grammatiska element för att förmedla om ett substantiv är specifikt eller generellt.

5. Onomatopoesi är mycket vanligt

Japanska använder ett stort antal onomatopoetiska ord, som inte bara imiterar ljud utan också beskriver känslor, tillstånd och rörelser. Exempel inkluderar:

• Doki doki: Hjärtat som slår snabbt (nervositet eller spänning).
• Goro goro: Ljudet av åska eller att slappa hemma.
• Pika pika: Något som glänser eller glittrar.

Dessa ord gör japanskan särskilt uttrycksfull och levande.

6. Det japanska språket har många lånord från engelskan

Efter andra världskriget och med globaliseringen har japanska lånat många ord från engelskan, särskilt inom teknik, mode och populärkultur. Dessa lånord skrivs oftast med katakana, exempelvis:

• コンピューター (konpyūtā) – dator
• スマホ (sumaho) – smartphone
• バス (basu) – buss

Det gör det enklare för nybörjare att känna igen vissa ord, även om uttalet kan skilja sig.

7. Japanska saknar plural och genus, men har många pronomen

Som nämnt tidigare finns inget genus i japanskan, men språket kompenserar med ett rikt utbud av pronomen som visar formell eller informell ton, samt kön och social status. Till exempel:

• Jag: Watashi (neutral/formell), boku (manligt, informellt), ore (manligt, mycket informellt)
• Du: Anata (neutral/formell), kimi (informell), omae (mycket informell eller kan uppfattas som oartig)

Det är viktigt att välja rätt pronomen för att undvika missförstånd.

8. Ordföljden är annorlunda än i svenska

Japanska följer oftast en subjekt-objekt-verb (SOV) ordning, till skillnad från svenska som är subjekt-verb-objekt (SVO). Exempelvis:

• Svenska: ”Jag äter sushi.”
• Japanska: ”Watashi wa sushi o tabemasu.” (Jag – sushi – äter)

Detta kan kännas ovanligt för svensktalande, men är en viktig del att förstå för korrekt japansk satsbyggnad.

9. Det finns “ljudförändringar” kallade rendaku

Rendaku är ett fonetiskt fenomen där den första konsonanten i det andra ordet i ett sammansatt ord ändras till en tonande konsonant. Till exempel:

• Te (hand) + kami (papper) blir tegami (brev).
• Hana (blomma) + hi (eld) blir hanabi (fyrverkeri).

Detta är en unik språklig egenskap som kan vara förvirrande för nybörjare.

10. Japanska är ett agglutinerande språk

Det japanska språket bygger meningar genom att lägga till olika ändelser och partiklar till ordstammar istället för att ändra ordets grundform. Detta kallas agglutination. Partiklar som wa, ga och o markerar grammatiska relationer och är avgörande för att förstå meningen i en sats.

Exempel: Watashi wa gakusei desu. (Jag – ämnespartikel – student – kopula)

Sammanfattning

Det japanska språket är rikt på kultur, historia och unika språkliga fenomen som gör det till ett fascinerande studieobjekt. Från de tre olika skriftsystemen till det avancerade systemet av hövlighet och den rikliga användningen av onomatopoesi, finns det mycket att utforska och lära sig. Genom att använda moderna verktyg som Talkpal kan du göra din språkinlärning både effektiv och rolig. Oavsett om du är nybörjare eller har studerat japanska länge, finns alltid nya och spännande saker att upptäcka i detta fantastiska språk.