Verbkonjugation i presens (nutid)
2. Du *yazıyorsun* ett brev just nu. (Presens av ”skriva”)
3. Han *konuşuyor* turkiska med sina vänner. (Presens av ”prata”)
4. Vi *okuyoruz* en bok tillsammans. (Presens av ”läsa”)
5. Ni *geliyorsunuz* alltid i tid. (Presens av ”komma”)
6. De *oynuyorlar* fotboll i parken. (Presens av ”spela”)
7. Jag *çalışıyorum* hårt för provet. (Presens av ”arbeta”)
8. Du *dinliyorsun* musik på radion. (Presens av ”lyssna”)
9. Hon *anlıyor* frågan mycket väl. (Presens av ”förstå”)
10. Vi *yürüyoruz* hem från skolan. (Presens av ”gå/promenera”)
Verbkonjugation i preteritum (dåtid)
2. Du *yazdın* ett meddelande förra veckan. (Preteritum av ”skriva”)
3. Han *konuştu* med sin lärare i morse. (Preteritum av ”prata”)
4. Vi *okuduk* en intressant artikel. (Preteritum av ”läsa”)
5. Ni *geldiniz* till festen sent igår. (Preteritum av ”komma”)
6. De *oynadılar* spel i parken hela eftermiddagen. (Preteritum av ”spela”)
7. Jag *çalıştım* mycket förra månaden. (Preteritum av ”arbeta”)
8. Du *dinledin* på lärarens instruktioner. (Preteritum av ”lyssna”)
9. Hon *anladı* problemet direkt. (Preteritum av ”förstå”)
10. Vi *yürüdük* till skolan i morse. (Preteritum av ”gå/promenera”)