1. Han *är* trött (verbo “är” é o verbo “ser/estar” no presente).
2. Vi *har* sett filmen (verbo “har” como auxiliar no pretérito perfeito).
3. De *kan* simma (verbo modal “kan” significa “poder”).
4. Jag *ska* gå hem (verbo modal “ska” indica futuro).
5. Hon *vill* äta nu (verbo modal “vill” indica vontade).
6. Vi *måste* jobba (verbo modal “måste” indica necessidade).
7. Du *får* inte röka här (verbo modal “får” indica permissão negativa).
8. Han *kunde* inte komma (verbo modal no passado “kunde”).
9. Vi *bör* prata snart (verbo modal “bör” indica conselho).
10. Jag *har* inte tid (verbo auxiliar “har” na negação).

1. Är du klar? Ja, jag *är* det (uso do verbo “är” omitido na oração abreviada).
2. Vill du följa med? Nej, jag *vill* inte (verbo modal “vill” em resposta negativa).
3. Kan han hjälpa oss? Ja, han *kan* det (verbo modal “kan” repetido na resposta).
4. Ska vi börja? Ja, vi *ska* (verbo modal “ska” omitido na segunda oração).
5. Har du sett den? Nej, jag *har* inte (verbo auxiliar “har” omitido na negação).
6. Måste ni gå nu? Ja, vi *måste* (verbo modal “måste” omitido na resposta).
7. Får jag låna boken? Ja, du *får* (verbo modal “får” omitido na confirmação).
8. Kunde du ringa mig? Nej, jag *kunde* inte (verbo modal “kunde” na negação).
9. Bör vi vänta? Ja, vi *bör* (verbo modal “bör” omitido na resposta).
10. Har de kommit? Nej, de *har* inte (verbo auxiliar “har” omitido na negação).