1. Han säger att han *är* trött. (Hinweis: Präsens von „är“)
2. Hon berättade att hon *gick* till skolan igår. (Hinweis: Präteritum von „gå“)
3. De säger att de *har* en hund. (Hinweis: Präsens von „har“)
4. Läraren sa att provet *var* svårt. (Hinweis: Präteritum von „är“)
5. Mina vänner säger att de *kommer* senare. (Hinweis: Präsens von „komma“)
6. Han sa att han *hade* ont i huvudet. (Hinweis: Plusquamperfekt von „har“)
7. Hon säger att hon *kan* spela piano. (Hinweis: Präsens von „kunna“)
8. De sa att de *såg* en film igår kväll. (Hinweis: Präteritum von „se“)
9. Jag säger att jag *vill* resa till Sverige. (Hinweis: Präsens von „vilja“)
10. Hon sa att hon *skulle* hjälpa mig senare. (Hinweis: Modalverb „skulle“ für Futur)

1. Han säger att han *måste* arbeta idag. (Hinweis: Präsens von „måste“)
2. Hon sa att hon *kunde* komma igår. (Hinweis: Präteritum von „kunna“)
3. De säger att de *bör* äta mer grönsaker. (Hinweis: Präsens von „bör“)
4. Läraren berättade att eleverna *skulle* läsa boken nästa vecka. (Hinweis: Futur mit „skulle“)
5. Jag säger att jag *får* låna din cykel. (Hinweis: Präsens von „få“)
6. Han sa att han *inte ville* gå på festen. (Hinweis: Verneinung mit Modalverb im Präteritum)
7. Hon säger att hon *behöver* hjälp med läxan. (Hinweis: Präsens von „behöva“)
8. De sa att de *hade* glömt mötet. (Hinweis: Plusquamperfekt von „ha“)
9. Jag säger att jag *ska* ringa dig senare. (Hinweis: Präsens von „ska“ für Zukunft)
10. Hon sa att hon *inte kunde* hitta sina nycklar. (Hinweis: Verneinung mit Modalverb im Präteritum)