Esercizio 1: Uso del congiuntivo presente dopo verbi di desiderio
1. Jag önskar att han *kommer* till festen ikväll. (Il verbo desiderare richiede il congiuntivo presente: “che lui venga”)
2. Hon vill att du *är* här tidigt imorgon. (Il verbo volere richiede il congiuntivo presente: “che tu sia”)
3. Vi hoppas att vädret *blir* bättre snart. (Il verbo sperare richiede il congiuntivo presente: “che il tempo migliori”)
4. De kräver att alla *gör* sitt bästa. (Il verbo richiedere implica congiuntivo: “che tutti facciano”)
5. Jag föredrar att hon *stannar* hemma idag. (Il verbo preferire indica congiuntivo: “che lei rimanga”)
6. Han önskar att vi *kan* hjälpa honom. (Il verbo desiderare indica congiuntivo: “che noi possiamo”)
7. Det är viktigt att du *vet* sanningen. (L’espressione “è importante” implica congiuntivo: “che tu sappia”)
8. Läraren vill att eleverna *läser* mer. (Il verbo volere richiede congiuntivo: “che gli studenti leggano”)
9. Föräldrarna hoppas att barnen *sover* gott. (Il verbo sperare indica congiuntivo: “che i bambini dormano”)
10. Vi kräver att han *förstår* problemet. (Il verbo richiedere implica congiuntivo: “che lui capisca”)
2. Hon vill att du *är* här tidigt imorgon. (Il verbo volere richiede il congiuntivo presente: “che tu sia”)
3. Vi hoppas att vädret *blir* bättre snart. (Il verbo sperare richiede il congiuntivo presente: “che il tempo migliori”)
4. De kräver att alla *gör* sitt bästa. (Il verbo richiedere implica congiuntivo: “che tutti facciano”)
5. Jag föredrar att hon *stannar* hemma idag. (Il verbo preferire indica congiuntivo: “che lei rimanga”)
6. Han önskar att vi *kan* hjälpa honom. (Il verbo desiderare indica congiuntivo: “che noi possiamo”)
7. Det är viktigt att du *vet* sanningen. (L’espressione “è importante” implica congiuntivo: “che tu sappia”)
8. Läraren vill att eleverna *läser* mer. (Il verbo volere richiede congiuntivo: “che gli studenti leggano”)
9. Föräldrarna hoppas att barnen *sover* gott. (Il verbo sperare indica congiuntivo: “che i bambini dormano”)
10. Vi kräver att han *förstår* problemet. (Il verbo richiedere implica congiuntivo: “che lui capisca”)
Esercizio 2: Congiuntivo presente con espressioni impersonali e congiunzioni
1. Det är nödvändigt att han *kommer* i tid. (Espressione impersonale che richiede congiuntivo: “che lui venga”)
2. Det är möjligt att vi *får* hjälp imorgon. (Espressione impersonale che indica possibilità: “che noi riceviamo”)
3. Jag tvivlar på att hon *vet* sanningen. (Dubbio implica congiuntivo: “che lei sappia”)
4. Det är bäst att du *tar* med dig paraply. (Espressione impersonale che consiglia: “che tu prenda”)
5. Innan han *går* hem måste han prata med chefen. (Congiunzione temporale che richiede congiuntivo: “che lui vada”)
6. Om du *är* sjuk, stanna hemma. (Congiunzione condizionale con congiuntivo: “che tu sia”)
7. Det verkar som att hon *förstår* situationen. (Espressione impersonale con dubbio: “che lei capisca”)
8. Jag önskar att du *håller* tyst nu. (Desiderio con congiuntivo: “che tu stia”)
9. Det är viktigt att vi *hjälper* varandra. (Espressione impersonale con congiuntivo: “che noi aiutiamo”)
10. Hon hoppas att det *går* bra på provet. (Speranza con congiuntivo: “che vada”)
2. Det är möjligt att vi *får* hjälp imorgon. (Espressione impersonale che indica possibilità: “che noi riceviamo”)
3. Jag tvivlar på att hon *vet* sanningen. (Dubbio implica congiuntivo: “che lei sappia”)
4. Det är bäst att du *tar* med dig paraply. (Espressione impersonale che consiglia: “che tu prenda”)
5. Innan han *går* hem måste han prata med chefen. (Congiunzione temporale che richiede congiuntivo: “che lui vada”)
6. Om du *är* sjuk, stanna hemma. (Congiunzione condizionale con congiuntivo: “che tu sia”)
7. Det verkar som att hon *förstår* situationen. (Espressione impersonale con dubbio: “che lei capisca”)
8. Jag önskar att du *håller* tyst nu. (Desiderio con congiuntivo: “che tu stia”)
9. Det är viktigt att vi *hjälper* varandra. (Espressione impersonale con congiuntivo: “che noi aiutiamo”)
10. Hon hoppas att det *går* bra på provet. (Speranza con congiuntivo: “che vada”)
