1. Jag hoppas att han *har läst* boken. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «läsa»)
2. Det är viktigt att du *har gjort* läxorna. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «göra»)
3. Jag tvivlar på att hon *har sagt* sanningen. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «säga»)
4. Vi är glada att ni *har kommit* i tid. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «komma»)
5. Det är osannolikt att det *har hänt* något allvarligt. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «hända»)
6. Jag är ledsen att du inte *har kunnat* hjälpa till. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «kunna»)
7. Det är bra att de *har förstått* instruktionerna. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «förstå»)
8. Vi önskar att han *har vunnit* tävlingen. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «vinna»)
9. Jag är förvånad att ni *har bott* här så länge. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «bo»)
10. Det är nödvändigt att hon *har skrivit* rapporten. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «skriva»)

1. Jag vill att du *har sett* filmen innan mötet. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «se»)
2. Det är möjligt att han *har glömt* mötet. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «glömma»)
3. Jag hoppas att ni *har rest* säkert. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «resa»)
4. Det är viktigt att hon *har betalat* räkningarna. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «betala»)
5. Jag tvivlar på att de *har förstått* problemet. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «förstå»)
6. Det är bra att du *har hjälpt* till. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «hjälpa»)
7. Vi är glada att han *har kommit* tillbaka. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «komma»)
8. Jag är ledsen att ni inte *har kunnat* delta. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «kunna»)
9. Det är osannolikt att hon *har glömt* nycklarna. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «glömma»)
10. Jag önskar att de *har vunnit* priset. (Presente perfecto de subjuntivo, verbo «vinna»)