1. Han säger att han *är* trött. (Presente de verbet «att vara»)
2. Hon berättade att hon *gick* till skolan igår. (Preteritum av verbet «att gå»)
3. De säger att de *kommer* senare. (Presens av verbet «att komma»)
4. Läraren sade att provet *var* svårt. (Preteritum av verbet «att vara»)
5. Hon frågade om jag *kunde* hjälpa henne. (Preteritum av verbet «att kunna»)
6. Han sa att han *hade* glömt nycklarna. (Pluskvamperfekt av verbet «att ha»)
7. De berättade att de *skulle* resa nästa vecka. (Futurum uttryckt med «skulle»)
8. Hon säger att hon *äter* lunch nu. (Presens av verbet «att äta»)
9. Han berättade att han *såg* filmen igår kväll. (Preteritum av verbet «att se»)
10. Vi sade att vi *måste* gå tidigt. (Presens av verbet «att måste»)

1. Hon sa: «Jag *är* glad.» → Hon sa att hon *var* glad. (Presens ändras till preteritum i indirekt tal)
2. De säger: «Vi *kommer* imorgon.» → De säger att de *kommer* imorgon. (Presens kvarstår om tidsuttrycket inte ändras)
3. Han sade: «Jag *har* inget arbete.» → Han sade att han *hade* inget arbete. (Presens perfekt ändras till pluskvamperfekt)
4. Hon sa: «Jag *kan* inte komma.» → Hon sa att hon *kunde* inte komma. (Presens ändras till preteritum)
5. De sade: «Vi *ska* resa snart.» → De sade att de *skulle* resa snart. (Futurum med «ska» ändras till «skulle»)
6. Jag sa: «Jag *äter* middag nu.» → Jag sa att jag *åt* middag då. (Presens ändras till preteritum)
7. Han sa: «Jag *såg* henne igår.» → Han sa att han *hade sett* henne dagen innan. (Preteritum ändras till pluskvamperfekt)
8. Hon sa: «Jag *vill* ha kaffe.» → Hon sa att hon *ville* ha kaffe. (Presens ändras till preteritum)
9. De säger: «Vi *bor* i Stockholm.» → De säger att de *bor* i Stockholm. (Presens kvarstår när tiden inte ändras)
10. Han sa: «Jag *måste* gå nu.» → Han sa att han *måste* gå då. (Modalverb kan ibland behållas i presens beroende på kontext)